Lära av Uppsala!

Forrige Innhold Neste Uniforum nr. 17 1997

Skall det skäras ned så är det uppenbart att dessa nedskärningar göras i administrationen, skriver førsteamanuensis Göran Nilsson.

Två av Skandinaviens största universitet är belägna på den 60e breddgraden: Universitetet i Oslo och Uppsala universitet. Att dessa två lärosäten har en del att lära av varann har jag nu insett, knappt två år efter min flytt i rakt västlig riktning.

Under hotet av den 3% nedskärning som nu hänger över instituten vid Universitetet i Oslo vill jag först påpeka vad Oslo kan lära från min gamla arbetsgivare i Uppsala. Uppsala universitet har (1996 års statistik) en personalstyrka motsvarande 4899 heltidsanställda. Av dessa är 2932 vetenskapligt anställda (= 60 %) och 898 administratärer (18 %). Vid universitetet i Oslo (årsmelding for 1996) motsvarar personalstyrkan 4471 heltidsanställda, av vilka 2287 är vetenskapligt anställda (51 %) och 1163 är administratörer (26 %). Med andra ord, det finns 66 % fler administratörer per vetenskapligt anställd i Oslo än i Uppsala. Finns inte här läsningen på det nuvarande besparingsproblemet? Om Uppsala universitet kan klara sig med 18 % administratärer, borde även universitetet i Oslo kunna gär detta. Detta innebär en inbesparing av 358 tjänster, eller ca 100 miljoner kronor!

Det kan nämnas att Uppsala inte är unikt i Sverige. De andra stora universiteten (Lund, Stockholm och Göteborg) hade "bara" 16.5 -17.6 % administratörer 1996 enligt Statistiska Centralbyrån.

När jag kom hit fann jag till min glädje att Universitetet i Oslo insett att antalet administratörer vuxit sig för stort. Man hade därför startat ett effektiviseringsprosjekt. Nyligen framförde effektiviseringsprosjektet tre förslag till nedskärningar i administrationen. Det mest "radikala" föreslog en reduktion motsvarande 200 årsverk, vilket skulle innebära att vi får 22.5% administratärer (troligen minst 160 fler än vi borde behäva). Kollegiet valde dock det färsiktigaste färslaget: en reduktion i administrationen motsvarande 90 årsverk (vilket lämnar kvar 24.5% administratörer). Detta gör att det blir närmast stötande när samma kollegium nu beslutat att instituten skall minska sin budget med 3%. För Biologiskt institutt kommer detta sannolikt att innebära ett totalt anställningsstopp för alla personalkategorier, vilket snabbast får en effekt på antalet stipendiater (de som oftast nyanställs), och antagligen får beslutet liknande konsekvenser för övriga institutt vid Universitetet i Oslo. Vi kommer nu alltså att förlora en eller flera årskullar av forskare och doktorander.

Till råga på allt elände skrev ekonomidirektören nyligen i Uniforum att vi får räkna med nedskärningar på grund av ett minskat studentantal. Risken är stor att även departement och politiker läser vad direktören skriver och i värsta fall handlar därefter. Vad jag färstått gavs mycket liten kompensation fär det äkande studentantalet under de gångna åren varfär det verkar orimligt att ett minskat studentantal nu skulle innebära nedskärningar. Även här kan en jämfärelse med det andra universitetet på 60 deg.N vara på plats. Vid universitetet i Oslo undervisas 38 000 studenter av 2287 vetenskapligta anställda (16,6 studenter per antälld), medan de 2932 vetenskapligt anställda vid Uppsala Universitet har den betydligt mindre bördan att undervisa 28 000 studenter (9,5 studenter per anställd). Ett annat exempel: Vid Lunds Universitet, nordens största, undervisas de 38 000 studenterna av 3766 vetenskapligt anställda (10,1 studenter per anställd). Hur ligger de andra norska universiteten till här? Den information som Universitetet i Tromsø har på WWW tyder på ca 10 studenter per vetenskapligt anställd.

Man kan alltså får alltså intrycket att vissa i universitetets ledning redan nu har gett upp utan kamp. Varför inte med eftertryck påpeka vår tunga arbetsbörda för politikerna och synligära den akuta bristen på pengar genom att låta de nya byggnaderna stå tomma till dess vi får råd att driva dessa? Genom att i stället ta fram osthyveln riskerar vi att gära dessa nedskärningar närmast osynliga utåt. Vill verkligen politikerna att vi skall sluta rekrytera forskare och doktorander? Det vill jag inte tro. Jag är åtminstone övertygad om att mycket få av oss i den primära verksamheten vid universitetet hade svarat ja om man frågat oss om vi vill ha anställningsstopp i utbyte mot nya lokaler.

Jag sa inledningsvis att jag insett att båda universiteten har en hel del att lära av varann. Vad har då Uppsala universitet att lära från Universitetet i Oslo? Jo att hålla sig med en personaltidning med öppen debatt. Här är Uniforum ett föredöme jämfört med Uppsala universitets personaltidning. Jag hoppas nu bara att kollegiet i Oslo i handling tar intryck av denna äppna debatt och då framfärallt den närmast enhälliga kritiken av kollegiets besparingsbeslut. (Finns det någon utanfär den centrala ledningen som försvarar detta beslut?) Siffrorna jag här redovisat talar för sig själva: Skall det skäras ned så är det uppenbart att det enda rimliga beslutet är att göra dessa nedskärningar i administrationen och inte i nyrekrytering av doktorander, vilket blir resultatet av kollegiets beslut. Ett färsta steg som redan finns färberett är att anta effektiviseringsprosjektets alternativ 3, det vill säga en reduktion av administrationen med 200 ställningar. Medan Kollegiet funderar över detta måste det vara bättre att låta de nya byggnaderna tillsvidare stå tomma än att tappa en eller flera årskullar av unga forskare.

Göran Nilsson

førsteamanuensis, Biologisk institutt


Forrige Innhold Neste Uniforum nr. 17 1997
Publisert 13. nov. 1997 13:03 - Sist endra 13. mai 2019 14:32
Legg til kommentar

Logg inn for å kommentere

Ikkje UiO- eller Feide-brukar?
Opprett ein WebID-brukar for å kommentere