Ideer om UiO:s internationella politik

Forrige Innhold Neste Uniforum nr. 04 1998

Behovet av postdoktorer är skrikande i de experimentella vetenskaperna på universiteten, skriver K. Kristoffer Andersson.

Jag vill diskutera en del av internationalisering av UiO utifrån erfarenheter i en experimentell institution. För att handha dyra instrument eller annan avancerad forskning behövs mycket kvalificerad personal så att instrumenten och medlen blir rationellt utnyttjade. USA och vissa EU-länder bedriver till mycket stor del det högteknologiska och experimentella forskningsarbetet med postdoktorer, ofta från ett annat land. Eftersom vi vill vara i den internationella forskningsfronten måste vi också få likvärdiga villkor med våra konkurrenter i USA, Västeuropa och Japan. Utan postdoktorer blir också träningen av huvudfagcksstudenter och stipendiater mycket lidande. Deras utbildning tar längre tid för att uppnå motsvarande internationell kvalitet. Behovet av postdoktorer är skrikande i de experimentella vetenskaperna på universiteten. I Frankrike finns det t. ex. CNRS eller INSERM avdelningar/laboratorier på universiteten med fasta forskartjänster, så borde det rimligtvis vara också på de norska universiteten där fasta forskartjänster måste tillknytas professorattjänsterna. När forskare i t. ex. Sverige, Tyskland och Frankrike har tjänster motsvarande docenter i sina laboratorier, kan det vara mycket svårt att övertyga dessa utländska grupper att göra gemensamma ansökningar tillsammans oss för bildandet av olika nätverk, eftersom de norska laboratorierna inte har mycket att bjuda på.

Ett sätt att kunna få hit de nödvändiga postdoktorerna och samtidigt internationalisera UiO är deltagande i olika internationella nätverk, t.ex. i EU:s olika program (som Norge betalar sin beskärda del av med mer än 300 miljoner kr per år) samt liknande program. Det är helt nödvändig att deltaga i dessa olika nätverk för att bli internationellt synlig och få tidig tillgång till information. Som exempel på en positiv attityd till internationalisering kan UiB tjäna. Där stimulerades en koordinator av EU:s TMR-program med tilldelning av 100 000 kr.

För att uppmuntra vetenskapligt anställda i UiO till aktivt deltagande i dessa program bör detta också stimuleras lönnemässigt (vilket har skett på andra ställen i Norge). Eftersom endast en mycket liten del av UiO deltar i denna typ av arbete borde kostnaderna inte vara speciellt stora. Ett förslag på en lämplig skala som kunde användas är:
- Koordinatorer av olika nätverk med finansiering av postdoktorer till UiO (koordinatorer gör dessutom ett mycket stort arbete för att förbättra UiO:s anseende), bör innebära minst 6 extra ltr (kvinnliga koordinatorer 8 ltr).
- Deltagande i nätverk som ger postdoktorer till UiO samt anskaffandet av individuella stipendier som t. ex. Marie Curie-, EMBO- stipendiater, bör premieras med 2-3 ltr.
- Deltagande i annat typ av nätverk (EU, NorFa, osv) utan postdoktorer till UiO, 1-2 ltr.
- Aktivt och reellt samarbete med grupper i USA, Kanada, Australien eller Japan, bör premieras med 2 ltr.

När postdoktorerna kommit hit måste de naturligtvis mötas av en internationell standard på de mottagande laboratorierna i form av tillgång på teknisk personal och stipendiater till de kvalificerade grupperna, finansierade från fakulteterna eller direkt från kollegiet. Enkla rutinarbeten bör inte utföras av postdoktorerna. Sådana förhållanden skulle dessutom att leda till ett internationellt skamfilat ryckte och internationella postdoktorer kan söka sig till andra länder eller laboratorier med mera basisinstrument, personal och driftmedel än UiO.

K. Kristoffer Andersson
professor, Biokjemisk institutt

 

 

 


Forrige Innhold Neste Uniforum nr. 04 1998
Publisert 13. mars 1998 12:53 - Sist endra 1. sep. 2014 13:36
Legg til kommentar

Logg inn for å kommentere

Ikkje UiO- eller Feide-brukar?
Opprett ein WebID-brukar for å kommentere